Att legenderna om Vineta respektive jomsvikingarna skulle vara myter har framförts vid några tillfällen. Exempelvis hävdade historikern Lauritz Weibull på sin tid att ”Jomsborg och de jomsvikingar, den danska och isländska traditionen känna, ha aldrig existerat”. Men senare rön har indikerat att han var fel ute. Och även dessförinnan har forskarna under 500 år haft utgångspunkten att det finns en verklighetsbakgrund.
Diskussionen har således inte gällt ”om” utan snarare ”var”. Efter utdragna stridigheter forskarfalangerna emellan, fastslog dock några tunga namn under 1930-talet att Wolin (då i Tyskland; nu i Polen) var platsen för där det hela hade tilldragit sig.
Varför debatten sedan tvärdog reder jag ut i min kommande bok (som för övrigt är färdigställd). Vi kan bara konstatera att Wolin-teorin är grundmurad och att den staden numera skapat en business kring företeelserna. Det räcker med att googla ”festival” och ”Wolin” respektive gå till fliken ”Bilder” så får man en tydlig vink om det:
Min bok kommer att visa att det är Wolin som är myten. Platsen har inte stöd i den källa som är viktigast för att orientera sig till platsen rent geografiskt, nämligen Adam av Bremens kända krönika från 1070-talet, Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum. Vidare har fyra decennier av utgrävningar inte visat någon större koppling till Skandinavien än vad som kännetecknar andra betydande marknadsplatser från den tiden. Arkeologerna har dessutom aldrig hittat spår av någon fästning eller hamn som kunnat motsvara beskrivningen av Jomsborg.
I nästkommande inlägg här kommer jag att meddela den kompletta titeln på min bok – och därmed också den rätta platsen. Till skillnad från Wolin har den bland annat:
– stöd i de grundläggande källorna
– arkeologiska utgrävningar med relevanta skandinaviska fynd
– anmärkningsvärda myntskatter
– den etymologiska kopplingen
– spår av en borg med de rätta förutsättningarna
– en hamn av Jomsborgskaraktär.
Legenderna om Vineta och jomsvikingarna 